Det har inte hänt så mycket egentligen....
Jag känner ingen viktnedgång längre i kroppen. Det går sakta nu tycker jag. Jag har ju lovat mig själv att inte stressa upp mig.... men det är inte så lätt när man VILL VILL VILL inget annat än o bli av med det här tjockismonstret som har parkerat sig på mig. Det vägrar allt vad det kan för att inte släppa mig känns det som.
Jag hade ett par byxor på mig idag som jag inte haft på länge - förstora, så de är bara att lägga i försmåhögen. Sen hade jag en tröja som va för liten när jag köpte den i somras - passar jättebra nu. Så jag försöker se det positiva i allt.
Jag funderar även på att kroppen börjar komma tillbaka i rörelse igen. Det känns nästan som att musklerna "tynade bort" lite medans man inte fick lyfta nåt o så. Jag va ju väldigt stilla i en månad och har sen varit försiktig med tunga lyft mm också. Men har ju nu börjat leva normalt med städning, handla mm. Det känns ju skönt för ush va rastlös och otillräcklig jag har kännt mig.
Jag har ju även målat om ett skåp och börjat måla om ett rum. Bara en strykning kvar nu hoppas jag + lister. Jag hade lite träningsvärk i ryggen dagen efter all rollning. Men såå skönt att få komma i gång igen. Tankarna snurrar på igen i skallen och det händer nåt nu. Förrut tyckte jag att allt bara va jobbigt. Så jag ser väldigt mycket fram emot vad våren har att erbjuda mig orkesväg när trädgården ska piffas igen. Förra året va bara jobbigt med allt. Förutom att vi hade en ny tomt som kom fram under snön. Vi flyttade hit bara ett par dagar innan snön kom. Annars va lusten borta på nåt sätt. Nu bara längtar jag efter att snön går bort så jag kan få greja ute. Snön gillar jag när jag får vara inne. Perfekt ursäkt för en tjockis som mig. På tal om det så ska jag köpa utekläder till nästa vinter. Det har jag inte haft sen jag va tonåring o åkte slalom tror jag. Inget har passat. Nu när man har barn så blir det ju en helt annan historia när man måste ut o leka. Nästa år har jag inget att skylla på.
Fotograferingarna i dag gick bra. Det blev 4 st ettåringar!! Jag kände mig lycklig i hela kroppen när det va klart. Jag orkade och jag tänkte inte på kroppen på samma sätt. Men sen va jag helt darrig av näringsbrist. Snacka om att det verkligen inte finns några reserver. Jag han få i mig ca 1 dl nyponsoppa mitt i allt också. Det hjälpte nog lite. Men man blir ju glad av barn så jag har ett härligt men Mycket krävande jobb.
Sen bar det av på 1 årskals. Jag åt en liiiten chokladboll. Det tyckte magen va sådär. Fastän jag åt den lilla på 20 minuter. Haha, i vanliga fall hade jag slukat 10 st på 5 minuter. Lite saft också. Sen fick jag i mig en bit banan. Festligt värre!!
Det började pratas bröstoperationer. Det känns som det kommer bli nödvändigt. Ingen förstoring. Ingen förmisnsking. Bara förkortning!! Fyllningen har jag själv o kommer alltid ha. Sen att man har gått upp o ner i vikt MASSOR med gånger + ammat ett barn hjälper ju inte tyngdlagen direkt. Frågan är bara var o när? Undrar om CFTK har nåt samarbete med någon?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar