27 September 2012

En liten förlossningsberättelse.... 

Här sitter jag o får ryggmärgbedövningen. Krånglade lite eftersom det tydligen va trångt mellan kotorna. Men det gick tillslut. Inte skönt alls men jag har varit med om betydligt värre kan jag lova.

Sen skulle man ligg ner. Det gällde att inte trassla in sig för mycket i alla sladdar som va överallt. Det va även folk överallt. Kändes som ett helt kompani som va där. Vilket va bra för man känd sig verkligen säker med så proffsig personal. Alla va så lugna o gav intrycket av säkerhet vilket va perfekt för min del.

En något nervös blivande tvåbarnsmor. Jar tror inte jag någonsin varit så nervös. Fast det lag sig när jag väl fick komma in i OPrummet. Innan va jag ett VRAK o ville bara bli borttrollad till en annan tid långt borta....

Magen är tvättad o redo att bli uppsprättad!!

Pulsen kollades hela tiden. Den där grejen runt armen trycktes åt mest hela tiden tyckte jag.

Nu är det inte långt kvar.... 09.59 är han ute.

NU händer det grejer kan jag lova. Hål i magen! Det slörpas o låter o de mumlr med varandra. Jag ligger och tittar på hela Opn i lampan där det speglas. Jättespännnade!

Nu kommer han ut. Märklig känsla att ligga därbakom skynket o bara vänta på att nån annan gör jobbet. Tillskillnad från förra förlossningen.

Här är han våran lilla prins. Första bilden på Morris. Så skön känsla att höra honom skrika och få höra att han är frisk.

Två lyckliga föräldrar. Peter är INTE drogad, jag lovar. MEn sköterskan tog bara ett kort o det passar han på o blundar på!! Nu fick ju Peter hålla honom länge länge. För det tog mycket längre än vanligt att sy ihop mig. Jag har tydligen stora blodkärl vilket gör att jag fölorade förmycket blod. Jag fick sån frossa så jag låg bara o skakade. Sen hamnade jag på nån uppvakningsavdelning aldeles ensam. Läääänge..... Jag bara räknade minuterna o glodde på klockan. Va faan ligga där aldeles ensam när de andra är nån annan stans. Suck!

ÄNTLIGEN!! Så underbart att få hålla i min lilla kille som jag längtat så efter. Det finns ingen underbarare känsla.

Svullen magen med ett snyggt plåster. Ärret gick ju upp några gånger o blödde reält. Men det va ok. Det kommer bli bra.

Så här såg ärret ut ett par dagar efter OPn. Helt ok.

Mina finaste jag har. Mina två barn. En stor o en liten. En tjej o en kille. Kan inte fått några bättre barn. Men jag ser ju helt slutkörd ut. Vilket stämmer också. Men ändå så lycklig....




Dagen till ära fyller lilla Morris 1 månad idag. Tiden går redan galet fort. Snart står det väl ett par stl 43or i hallen o en tonårssvettlukt slingrar sig runt i huset. Mammas lilla blir stor så fort. Han väger redan 4,8 kilo. Så han ahr verkligen ätit upp sig ordenligt. Viktkurvan stiger rakt uppåt kan ajg lova. Det börjar bli små gosiga lår också. Mysigt med bäbishull. Synd att inte en annan är lika gullig när jag också har så gosiga lår....