27 September 2012

En liten förlossningsberättelse.... 

Här sitter jag o får ryggmärgbedövningen. Krånglade lite eftersom det tydligen va trångt mellan kotorna. Men det gick tillslut. Inte skönt alls men jag har varit med om betydligt värre kan jag lova.

Sen skulle man ligg ner. Det gällde att inte trassla in sig för mycket i alla sladdar som va överallt. Det va även folk överallt. Kändes som ett helt kompani som va där. Vilket va bra för man känd sig verkligen säker med så proffsig personal. Alla va så lugna o gav intrycket av säkerhet vilket va perfekt för min del.

En något nervös blivande tvåbarnsmor. Jar tror inte jag någonsin varit så nervös. Fast det lag sig när jag väl fick komma in i OPrummet. Innan va jag ett VRAK o ville bara bli borttrollad till en annan tid långt borta....

Magen är tvättad o redo att bli uppsprättad!!

Pulsen kollades hela tiden. Den där grejen runt armen trycktes åt mest hela tiden tyckte jag.

Nu är det inte långt kvar.... 09.59 är han ute.

NU händer det grejer kan jag lova. Hål i magen! Det slörpas o låter o de mumlr med varandra. Jag ligger och tittar på hela Opn i lampan där det speglas. Jättespännnade!

Nu kommer han ut. Märklig känsla att ligga därbakom skynket o bara vänta på att nån annan gör jobbet. Tillskillnad från förra förlossningen.

Här är han våran lilla prins. Första bilden på Morris. Så skön känsla att höra honom skrika och få höra att han är frisk.

Två lyckliga föräldrar. Peter är INTE drogad, jag lovar. MEn sköterskan tog bara ett kort o det passar han på o blundar på!! Nu fick ju Peter hålla honom länge länge. För det tog mycket längre än vanligt att sy ihop mig. Jag har tydligen stora blodkärl vilket gör att jag fölorade förmycket blod. Jag fick sån frossa så jag låg bara o skakade. Sen hamnade jag på nån uppvakningsavdelning aldeles ensam. Läääänge..... Jag bara räknade minuterna o glodde på klockan. Va faan ligga där aldeles ensam när de andra är nån annan stans. Suck!

ÄNTLIGEN!! Så underbart att få hålla i min lilla kille som jag längtat så efter. Det finns ingen underbarare känsla.

Svullen magen med ett snyggt plåster. Ärret gick ju upp några gånger o blödde reält. Men det va ok. Det kommer bli bra.

Så här såg ärret ut ett par dagar efter OPn. Helt ok.

Mina finaste jag har. Mina två barn. En stor o en liten. En tjej o en kille. Kan inte fått några bättre barn. Men jag ser ju helt slutkörd ut. Vilket stämmer också. Men ändå så lycklig....




Dagen till ära fyller lilla Morris 1 månad idag. Tiden går redan galet fort. Snart står det väl ett par stl 43or i hallen o en tonårssvettlukt slingrar sig runt i huset. Mammas lilla blir stor så fort. Han väger redan 4,8 kilo. Så han ahr verkligen ätit upp sig ordenligt. Viktkurvan stiger rakt uppåt kan ajg lova. Det börjar bli små gosiga lår också. Mysigt med bäbishull. Synd att inte en annan är lika gullig när jag också har så gosiga lår....

 

24 September 2012

TRÖTT!!

Igår när jag följde med dottern på simning som hon har börjat på, tittade ajg mig i spegeln och tänkte: -Men det ser ut som jag inte sovit på 4 veckor. O tänk, det har jag inte juh!! Ändå tycker jag att det känns lättare den här gången på nåt vis. Men att få sova kanske bara 5 timmar i sträck vore en dröm tycker jag. Va utvilad jag skulle vara!! Morris är lite sjuk så han rosslar och kräks så jag vågar i´nte lägga ifrån mig honom riktigt. + att han fortfarande har sina andningsuppehåll. Det gör att han sover PÅ mig för att jag ska känna när han slutar andas. Det gick  bra ett tag att sova mellan oss tills han blev sjuk. Jag önskar han kunde hosta upp slemmet bara så va det klart.



Jag mår inte bra heller. I fredagskväll va jag upp till gynakuten. Jag har så sjukt ot i magen hela tiden. Det känns inte rätt. Men som vanligt får man ju ingen hjälp. Det berodde på förstoppningen trodde hon!!! Gahhh va irriterad jag blir. Jag glömde bort hälften jag skulle fråga om för jag försökte förstå vad hon sa. Inte lätt med svenskan ibland. Så nu vet jag inte hur de skulle göra med urinvägsinfektionen. Skulle de skicka på odling eler ej? När får jag svar för det gör ont som fan när jag kissar. Men det va ingen infektion iaf sa hon. Men nått är fel med livmodern och musklerna i magen. Jag ska på koll med Morris i morrn så jag ska fråga om hon kan hjälpa. Det är just sånna här saker som gör att jag INTE åker till sjukhuset. Jag har ju levt med mag o tarmsmärtor sen jag va 13 år. Så jag känner skillnad. Jag LOVAR, även om jag inte är läkare. Så att åka hem o fortsätta med laxermedicinen har inte hjälpt ett dugg. Där va den fredagkvällen....

Det går sin lilla gång här hemma. ajg är mest stressad över att börja jobba på måndag igen. Dagmammajobbet börjar då. Måndagen efter har jag första fotograferingen. Fattar inte hur det ska gå till med min onda magen. Det känns ltie lättare nu när han inte ammar längre iaf. Men resten av kroppen känns inte ok. + om jag inte får sova på nätterna. Nu kan jag ju ta honom eftersom jag kan gå hemma som en zombie. Men sen ska ajg ju vara pigg o frisk o skoja runt hela dagarna.... Fast det är ju så att jag är mästare på att älta jobbiga saker innan o göra dom till extra jobbiga innan jag ens provat!!



Viktnedgången stannade av direkt när ajg slutade amma. Det är ju SYND!! Så det är fortfarande 7 kilo kvar. Det va roligare när det bara rasade utan att ajg behövde göra nåt....

16 September 2012

Nu är det klart!!

SLUTAMMAT för min del. På bara några dagar har Morris blivit ett annat barn. Glad när han är vaken. Sover när han sover. Helt underbart!! Han har gått upp ett halft kilo på några dagar bara. JAg har fått piller så amningen ska sluta. Det blir bättre men jag är ganska sjuk. Tror det kan vara nån lite mjälkstockning eller så. Fick min första migrän sen OPn. USH, vaknade ju häromdagen av att jag kräktes. Ett tecken på migrän för min del. Sen har jag lite ont i tänderna o ena örat, ska jag bli förkyld? Snurrig o yr hela tiden. Drömmer om blodpudding vilket jag brukar göra när jag har järnbrist. MEn jag är ändå så förstoppad att jag inte vill äta järntabletter. Ont i kroppen o allmänt slut.

Det är väldigt skönt att få ha vanliga kläder igen iaf. Jag måste bara hitta ett par sköna byxor som inte skaver på såret. Måste shoppa lite alltså...hihi!!

Oh guuuu så skönt det är att sova utan amningsBH!!! Underbara känsla. Ahhhhh....





Bjussar på lite najsiga bilder på en småfläbbig, osminkad, trött småbarnsmorsa.... Jaja det kunde vara värre eftersom det bara gått 20 dagar än. 10,5 kilo ner. Längtar efter att magen ska må bra så jag kan ut o gå o leva normalt. Nackdelen med snitt att det tar så lång tid att läka efteråt. Det märks direkt när jag bara bär ner tvättkorgen tex. att ajg överanstränger mig. Jeg tycker jag ber om hjälp hela tiden om att bära saker. Men ibland måste man ju på nåt sätt för att klara vardagen.
Men i morse kände jag höftbenen igen!! Tjohooo!! Men det sitter en del kvar på höfterna ser jag. Och känner på kläderna också. Provade en del gamla kläder idag. Måste ju ha tag på vanliga BHar igen.
En nackdel med att vara lite smalare än förra gången är att när han lyfter på huvudet o jag håller honom på bröstet. Så slår han pannan i nyckelbenet hela tiden!  jag som älskar mina nyckelben. MEn inte när de hoppar på min son. Nåt jag aldrig tänkt på tidigare.



Min mage är ju helt paj också. Får jättemycket kramper i tarmarna. Känns som tarmvredsaktigt på nåt vis. Mår illa hela tiden o har konstiga känslor i magsäcken. Det känns som bitar som vill upp hela tiden. Det hinner lagom gå över lite när det är dags att äta igen. Så jag är liksom inte sugen på mat men jag är ju hungrig så det är väl bara äta nåt.

11 September 2012

Amning!!

Morris 14 dagar.
 

Det här med amning är inte så lätt som man kan tro. Jag har nu försökt i 15 dagar och nu börjar det ta slut. Ont som FAAN har det gjort och gör ifs fortfarande. Jag kör ju med sån där extra gummitutte för att det inte ska göra såå ont. Men han är aldrig nöjd. Jag sitter i 3 timmar i sträck och han bara gnyr o gnäller. Sover han en stund o vaknar sen så är hen helt vild. Jag har börjat fatta NU att han är ju hungrig. Inte ett sju jävla humör!! Så jag har börjat med ersättning ibland. Ohhhh vilken lyckllig o nöjd pojke jag har då! Han låter så mysig när han äter för han myser ju bara av att bli mätt. Sen sover han lugnt o stilla- LÄNGE. Han är vaken o glad emellanåt. Vilken skillnad. Det enda är att han idisslar o kväljer lite. Igår lag han av en riktig kastspya. Jag lät honom äta för mycket tror jag. Men sen sov han så gott i 3 timmar. MEN.... då kommer man till MEN!!!! Jag har ALDRIG sett ner på mammor som ger sina barn ersättning ist för o amma. Men nu när jag själv är i den här situtionen känner jag mig som en värdelös mamma som inte ens kan ge mitt barn tillräckligt med mat. BVC kommer hem till oss idag på em. Så får jag se vad hon säger.... Ska bli spännande o se om han har gått upp i vikt. Han är fortfarande lite gul också.

Min mage är ju halft paj. Jag får jättemaknip och måste gå på toa NU!! Sen kommer det ut med raketfart. Jag får även lite kramper i magsäcken o det drar ihop sig på nåt sätt. Mår lite illa nästan hela tiden. Tyvärr har det blivit lite mycket mackor o sånt vilket kanske ger sitt svar så här. MEn jag hinner ju inte att stå o laga massa mat.
Det är fortfarande massa kramper o sammandragningar i livmodern. Det känns även som äggstockarna krampar som mensvärk. Helt plötsligt igår började jag störtblöda igen. Jag har ju haft turen denna gång att inte blöda så mycket. Men det ska ju ta ett tag så det är väl bara att hålla ut antar jag.

Morris 11 dagar.

Va typiskt att jag betällde massa dyra amningskläder häromdagen. För tar amningen slut behöver jag ju inte ha sånna kläder. En tröja har jag inte hunnit använda än så jag hoppas jag får skicka tillbaka den. Amningskläder är ju inte de finaste men dyra!! Så jag lider ju inte av det kan jag säga. Jag provade lite av mina gamla byxor men de gjorde för ont på såret. Jag har ju gått ner till 72,8 nu vilket är bra. Men det är ju fläbbigt på magen. Min dotter sa till mig i förrgår: Mamma vilken hängig mage du har. Men den är väldigt platt!! Hahaha, ja vad säger man då? Den ÄR faktiskt inte så hängig, det kunde vara mycket värre. Men i hennes ögon så va det tydligen hängigt....

6 September 2012

Nu ska ni få se nåt äckligt!!


Blunda om du är känslig. Fötter är bland det äckligaste JAG vet så jag skulle kräkas av att se nån annnans fötter så här. Men det är så häftigt. Jag köpte nåt på naturapoteket som heter Babyfeet. Som två plastpåsar formade som strumpor med nån slags gucka i. Jag satt med dom i  två timmar. Efter 4-5 dagar började det gamla skinnet lossna. Nu börjar de efter 14 dagar se någulunda normala ut. Lite fransigt på tårna och ovansidag på fötterna. Men de känns jättemjuka o fina nu. Helt klart värt 299 kr. Jag gick ju halva graviditeten o kom knappt åt att fila fötterna. Jag skulle ha vetat om det här tidigare. Men fick tipset innan så ja tänkte va fan, sårig, nysnittad, amma, allt annat som händer efter en graviditet så kan jag väl ömsa skinn på fötterna också!! Haha och ömsa kan man ju minst sagt säga att jag gjort. Så det funkade iaf.
Det ser värre ut än va det va. Gör inte alls ont.

5 September 2012

Livet är lite kaosartat må jag säga!!

Tänk att en så liten kan ta så mycket tid. MEN så fantastisk han är. Underbart att få ha honom hos oss. Hoppas att det löser sig med lite mer rutiner snart. Börjar få smått PANIK över hur jag ska klara att ha vanligt fotoschema + dagmamma om en månad.... Två heltidstjänster och en liten kille och en stor tjej. Sen har ju mannen nytt jobb också så den här hösten blir ett  spännande äventyr. Jaja, det blir väl förhoppningsvis bättre när rutinerna löser sig lite mer och att jag har läkt ihop lite mer.

Jag är en extra lycklig mamma idag. Vi har kollat Morris njure o njurbäcken. HAN ÄR FRISK!!!! INGET ÄR FEL!!!! Underbart o fantastiskt på alla sätt o vis. ajg va faktiskt inte så orolig, men nu är det klart att allt är lugnt.

Nåt som verkligen gör mig glad är att jag redan gått ner 8,5 kilo redan! Redan på förlossningen gick jag ner 6 kilo. Så hälften är gjort tills jag är plus/minus noll. Sen är det de 6 sista kilona kvar. Jag hoppas jag kan få lite gratishjälp med att åtminstone komma under 70 kilo utan att behöva kämpa. Jag är VÄRD det tycker jag. Med tanke på hur jag har slitit ända sen förra graviditeten. Men går det i den här takten så är jag mer än lycklig. Jag ska försöka ta nåt kort så får ni se slappmagen hahaha, ingen vacker syn. MEn det kunde vara värre och jag trodde det skulle vara värre faktiskt. Jag började ju graviditeten på 64,8 kilo. Målet är 59 kilo.

Ärret håller på o guckar sig lite nu efter jag tog bort klamrarna. Så fort jag anstränger mig lite så känns det reält i magen. Vi har varit på lite shopping idag när vi ändå va i stan. Jag känner det nu i magmusklerna som knappt finns men ändå finns därunder nån stans.Jag har även börjat smörja med den där dyra ärrsalvan som har diskuterats ska vara så bra. Så jag hoppas den hjälper lite. Men det har blivit lite hårsäcksinflamationer där en del klamrar har suttit vilket är lite jobbigt.

3 September 2012

Kära vänner.....

.... låt mig presentera Prinsen av Litslena, Mr Morris Bergström. Född den 27 Augusti 2012 kl 09.59 med en matchvikt på 3610 gram och 50 cm lång.


Jag vill bara tala om att jag lever och mår bra efter omständigheterna. Jag ska berätta mer lite senare. Vi blev kvar 5 dagar på specialBB pga att jag förlorade för mycket blod under snittet. + att såret gick upp mm. Jag måste även läsa på min anantomi har jag märkt. Livmoderns ihopdragning efteråt...FY FAAAN vilken smärta vill jag bara säga. Helt sjuk smärta. Den va jag inte beredd på. Såret mm ja sån smärta hade jag under kontroll, men inte livmoderna. Förra gången gjorde det ont.Men ingeting mot denna gång. Amningen är fördjävlig även denna gång. Bröstvårtorna är stora sår och gör sjukt ont. Varför göra bröstförstoring när man kan amma. Shit vilka bomber jag har nu. Galet ont gör det också.
Men det finns bara två personer i världen jag kan ta all denna smärat för och det är mina två barn. De är värda ALLT. Jag är så galet lycklig över min lilla familj jag har. Min lilla Svenssonfamilj!!