26 Juni 2012

Midsommaren va bra! 

Dagen innan lövade vi vagnen, bar fram alla mattor, soffor mm. Sen grillade vi hela gänget. Mysigt. På själva midsommarafton åkte vi kärran efter traktorn som vanligt. Det gick bra eftersom vi körde på landsväg i år. Vi brukar åka en guppigare, skumpigare o mysigare väg annars. Men eftersom jag får så ont blev det så här i år. Alla tycker att det är det mysigaste som finns. Ingen vill kliva av när vi kommer fram. Allra helst som i år när vädergudarna va med oss i år. Vi hade ju perfekt väder. Vi åker ner till byn där det firas traditionsenligt midsommarfirande med midsommarstång, lotteri, lekar, fika mm. MEN det är inte så mysigt som det låter. Det blir liksom ingen mysfaktor på en fotbollsplan. Vi har superfint firande ganska nära oss, men då blir det ingen traktortur.... Vi får väl se hur det blir nästa år!!  

Min lilla (eller stora kanske jag ska säga) midsommarprinsessa!!
Hon bara längtar efter sin lillebror nu. Tiden går alldeles föööör sakta tycker hon. Jag med ifs. Men jag tror hon längtar mest efter honom av oss alla. Vilket är bra. Hon klappar o pussar magen hela tiden. Pratar o sjunger för lillebror. Vilket är bra, så kommer han känna igen hennes röst. Hon har ju lugnande händer också. För så fort hon lägger sina händer på magen lugnar han ner sig. Hon sov i våran säng härom natten. Egentligen skulle vi bara mysa en stund, men somnade... Den natten va han så lugn o JAG fick sova!! Vilket va väldigt skönt. Så om han lever rövare på nätterna så får storasyster ta nattvaket!!

Det har ju varit en hel del huvudbry också. Jag har varit på ytterligare läkarkontroller inför förlossning/snitt. Vad jag trodde va ett möte om att bestämma vilket datum snittet ska bli så fick jag prata med en Auroratant!! Typ psykolog/kurator kan man säga. Gå igenom allt jobbigt gällande förra förlossningen. Sen få veta att det inte är säkert och att jag ska träffa en överläkare för att gå igenom allt IGEN!!!! Det finns inte på kartan att jag går igenom en förlossning på vanligt sätt. Det va mitt krav för att få ett till barn igen. OCH jag är redan lovad det av min gamla MVC. Det är ju så mycket tjafs runt detta att jag blir alldeles matt. Jag måste verkligen kämpa för det här som en tok. Jag trodde inte det. Men vid nästa möte får jag dra in det tunga artilleriet märker jag. FAN va jobbigt. Det är tillräckligt som det är. Nu är det andra mötet inom några veckor som va helt onödigt. Snacka om att inte samordna sina möten. Inte konstigt att Landstinget har dålig ekonomi om man håller på så här.

Men magen växer som den ska o lilleman mår bra iaf. När vi va ner till MVC dagen innan midsommar så va storasyster med. Då höll han sig lugnt så vi kunde höra hjärtat ordentligt.