Jag fortsätter min positiva sida.... (hör den ironiska tonen)
.... Jag missade ju att säga allt annat som också sker i kroppen. Blodtrycket är alldeles för lågt. Mvcsköterskan sa att: Jag förstår att du inte mår bra när jag ser blodtrycket. Siffrorna kommer jag inte ihåg, men under va det iaf. Snurrig i skallen är jag ofta o mest hela tiden. Det gör ju att jag blir lite sluddrig i pratet. Vilket leder till att det känns jobbigt att sitta o ringa runt till mina kunder inför hösten schemaläggning.
När jag väl orkar ha en fotografering blir jag HELT slut i kroppen. 1 timmes jobb o jag ligger hela dagen efter. Som idag. En studentfotografering som ändå inte är massa lyft mm som det är när man har småbarnsfotografering. Frustrerande som heter duga. Kroppen skriker av smärta överallt. Huvudet blir helt blockerat av smärtan. Låt mig säga att livet inte flyter på....
Som viktopererad får man/måste man gå på en extrakoll med läkare. Jag tror de ska kolla näring mm. Jag tog även prover på det sist jag va upp till Mvc. Alla värden låg bra och över i alla depåer. DET förstår jag eftersom jag äter som en häst nu. Inte så mycket gräs, men mycket!! Eller mycket o mycket. Men om man jämför innan jag blev gravid. Men då åt jag väldigt lite å andra sidan. Inga 2 dl/måltid. Så jag antar att de ska kolla igenom allt mer noggrant. det verkade som det va samma gällande sleeve och bypass. Så det handlar kanske lite om att dokumentera också. Det har ju blivit vanligare o vanligare men ändå ganska nytt för dom.
Jag ska även upp till Aurora gällande snittet som jag ska få. Ush, nu ska det ältas gammal förlossning igen!! Jag som bara vill glömma den. Det va det värsta jag gjort i hela mitt liv. Förutom min underbara tjej jag fick. ALLT förutom att jag fick ett friskt barn gick fel. Det blir för långt o jobbigt att gå igenom här. Men kort bara.... 52 timmar höll jag på, haft värkar en hel vecka innan, FRUKTASVÄRD jag säger det igen FRUKTANSVÄRD personal som va så otrevlig o störig (vet att ena kvinnan blivit anmäld flera gånger efter mig, nästan så jag vill skriva ut namnet på henne....), värkar som avlöste varandra hela tiden inga 5 minuter osv mellan värkarna här inte, de lyssnade inte på mig så jag fick ingen smärtlindring alls, med min orörliga kropp mitt i alla värkar skulle jag upp o kissa 8ggr, när de tillslut tappade mig på urin tog det 45 min innan Mione va ute. Jag sprack insida o utsida, de kom o försökte ursäkta sitt beteende sen efteråt (IDIOTER!!), när vi äntligen kom därifrån fick vi ligga i en städskrubb på BB, amningen kom inte igång men vi fick inte vara kvar längre på BB, de sk BB på väg som kom till ALLA utom mig skulle ju hjälpa till med amningen men eftersom de inte kom hade jag ju gjort lite fel så jag hade cmtjocka varkakor på bröstvårtorna. BB på väg tyckte att det lät som jag hade det bra fastän jag stortjöt i telefonen när de ringde... Det ledde till att jag bet sönder två tänder som behövde rotfyllas (á 8500 kr st!) + att en fick jag dra ut som inte gick att rädda. För när jag får ont säger jag inte mycket, utan bokstavligen biter ihop. När vi sen kom upp på första kollen på sjukhuset med Mione blev det fart på de som jobbade där när de fick se varkakorna o höra historien kan jag lova. Jag kan hålla på såhär länge länge.... Jag bespar er mer info. Men bara så ni har en liten inblick tänkte jag.
Det året (2004) hade vi 13 personer som gick bort från oss. Vilket va en stor sorg runt oss hela tiden. Bla min mans UNDERBARA mamma, min svärmor, dog 3 v innan förlossningen. Det sista hon levde för va ju att få träffa bebisen. Morfar dog dagen innan ( medans vi va på förlossningen), det var den enda normala dödsorsaken. Resten va massa olyckor, bilolyckor, cancer, dödsfödda bebisar mm. Aldeles för många unga som hade många år kvar med oss. Det är ju klart att allt det påverkade ork mm innan förlossning. Vi han ju knappt landa efter begravningen av svärmor förens det va dags för BB. Så nu går man ju här o funderar på vem som försvinner i våran släkt när det kommer en ny.... Det har alltid hänt i vår släkt sen långt tillbaka. JAG VILL INTE!!! Ge fan i min familj den här gången. Vännerna med för den delen. Jag pallar inte en gång till. Jag vill bara få leva mitt liv med barn, man, familj, vänner, jobb och det som hör vardagen till. Vi har fyllt vår kvot för många år framöver tycker jag.
En rolig sak har hänt nu iaf. Min gulliga svåger har ÄNTLIGEN friat till min mans lillasyster, min svägerska. Så nu inväntar vi bröllopsinbjudan till Australien!! Jippiiiii!!!! Det är bara till att spara pengar så vi kan göra en riktig resa dit. Jag jobbade där ett tag som ung. Men den historien tar jag en annan gång.... Men han inte uppleva det jag ville innan jag valde att åka hem. Så nu ska vi försöka få ihop det med att ha en halvstor tjej o en liten kille med oss!! Är det ok att dyka med hajar tex med en ettåring? Klättra i berg med barnvagn? Jaja, det löser sig. Då är jag nog smal igen och orkar bära vagnen, hahaha!!!
Jag är iaf så glade för deras skulle. De har båda gjort en fantastiskt bra val. Varandra! Så nu längtar vi bara efter ett bokat datum för fest på andra sidan jorden. Eller så kanske de har den i Sverige, vi får väl se. Lite meckigt när man kommer från två olika länder som inte direkt ligger nästgårds. Vi hoppas på sätt o vis Down Under så vi får tummen ur o komma iväg till Aussieland.
